Du bläddrar just nu i månadsarkivet för december 2009.
Jag trodde inte att jag skulle fira jul och ha ett jobb. Vi skulle ju ha åkt iväg, men nu i år fick vi stanna hemma, begära semester efter två veckor på jobbet kändes ju inte helt OK. Men som om det skulle göra någonting – jag har en anställning.
Jag trivs otroligt bra på mitt nya jobb. Jag var ensam nu dagarna innan jul, och det gick faktiskt bra! Ok att min chef fanns på telefon, men ändå. Jag lyckades lösa ett problem och kunde hämta papper som behövdes i Norrköping dagen innan julafton. Det var en otroligt skön känsla av att ha gjort någonting bra när jag lade in alla papper på min chefs kontor. Jag har ju inte varit med i hela processen, men jag satt i telefon och hade kontakt med handläggarna och kunde följa processen till slut.
På måndag är det jobb igen för mig. Det är skönt att ha ett arbete att gå till, och särskilt ett arbete som jag trivs med. Jag hoppas det fortsätter på samma sätt!
Det har varit en omställning att börja jobba igen den här veckan! Kl 8-17 varje dag. Buss till jobbet (för dyrt med parkering i stan) och hemma senare än vanligt.
Men det känns bra! Jag har fått förtroendet att svara på några kundmail och jag har skrivit några texter till två annonser, bla. Jag har fått en bra återkoppling också, vilket bara gör det ännu roligare! Hon jag ska vikariera för är stor och vill gärna gå hem på mammaledighet nu. Hon kämpar tappert på för att avsluta de flesta lösa trådar och jag försöker hänga med så gott jag kan för att lära mig.
Jag mår bra. Det här blir bra. Och det är fantastiskt roligt att lära mig en helt ny bransch! Civila helikoptrar, liksom. Visste inte ens om att det fanns en marknad för det.
Mina barn har inte varit sjuka på hela hösten. Jag har försökt minnas, men jag kan inte komma ihåg att de varit sjuka. I så fall har jag förträngt det.
I alla fall.
Kom tillbaka från lunch efter en intensiv morgon på mitt nya jobb. Många nya saker. Jag njuter! Jag hade fyra missade samtal och lyssnade oroligt av röstbrevlådan. Den innehöll ett meddelande från min dotters fröken: Dotra hade ont i magen och frös. De andra samtalen var från min man. Inte så mycket mer att göra än att sätta mig på bussen och hämta tjejjan. Tog hem lillkillen också så jag skulle slippa åka två gånger. Maken ska vara hemma imorgon, lättare att gå en halvdag såhär innan jag kommit igång än en heldag imorgon.
Så kommer vi hem. Hon har en sorglig uppsyn och kryper upp i soffan framför TVn. Så – som av ett mirakel – tar det 30 min och hennes magonda har gått över!
Ja, mirakel finns uppenbarligen.
Och jag känner mig totalt bortgjord första dagen på mitt nya jobb. Såklart ingen säger någonting när jag talar om att min dotter är sjuk, men jag vill ju göra ett gott intryck. Jag vill visa att jag är en person man kan lita på.
Åsså måste jag ta VAB min första dag. Det är retligt. Riktigt, riktigt retligt.
I alla fall ser jag fram emot att få prata franska på jobbet igen. DET ska bli KUL!
Den senaste veckan har varit något av ett segertåg. Nästan. Jag är mallig över att ha fått ett jobb och mallig över att ha fått det jobb jag fått. Det är en superhäftig bransch, alltså!
Jag har gått på de nätverksmöten jag har planerat och jag har kunnat säga: Jag har fått jobb! Det är härligt att se hur glada alla blir för min skull!
Så nu är det sista helgen innan jag börjar jobba igen. Lite pirrigt känns det allt, jag menar: Hur gör man? Haha – det ger sig, jag vet, men ändå!
Jag hoppas min nya arbetsgivare ska bli nöjd med mitt arbete och att jag kan bidra med någonting bra för verksamheten. En dag i taget. Och jag kommer att fortsätta leta, jag har ett år på mig.
