Mina barn har inte varit sjuka på hela hösten. Jag har försökt minnas, men jag kan inte komma ihåg att de varit sjuka. I så fall har jag förträngt det.

I alla fall.

Kom tillbaka från lunch efter en intensiv morgon på mitt nya jobb. Många nya saker. Jag njuter! Jag hade fyra missade samtal och lyssnade oroligt av röstbrevlådan. Den innehöll ett meddelande från min dotters fröken: Dotra hade ont i magen och frös. De andra samtalen var från min man. Inte så mycket mer att göra än att sätta mig på bussen och hämta tjejjan. Tog hem lillkillen också så jag skulle slippa åka två gånger. Maken ska vara hemma imorgon, lättare att gå en halvdag såhär innan jag kommit  igång än en heldag imorgon.

Så kommer vi hem. Hon har en sorglig uppsyn och kryper upp i soffan framför TVn. Så – som av ett mirakel – tar det 30 min och hennes magonda har gått över!

Ja, mirakel finns uppenbarligen.

Och jag känner mig totalt bortgjord första dagen på mitt nya jobb. Såklart ingen säger någonting när jag talar om att  min dotter är sjuk, men jag vill ju göra ett gott intryck. Jag vill visa att jag är en person man kan lita på.

Åsså måste jag ta VAB min första dag. Det är retligt. Riktigt, riktigt retligt.

I alla fall ser jag fram emot att få prata franska på jobbet igen. DET ska bli KUL!