Jag har jobbat på mitt nya jobb i lite mer än en månad nu. Jag trivs. Jag tycker det är kul, utmanande, svårt och… KUL.

Dock har jag fått tänka på att faktiskt ta ett steg tillbaka ibland, inte bli för gåpå-ig eller för PÅ helt enkelt. När jag går upp i någonting gör jag det till 100%, vilket ibland leder till att jag tar täten och märker inte att ingen följer efter mig. Jag blir bra coachad av min man också, han märker när jag går upp i varv och påminner mig: Håll en låg profil.

Så det gör jag. Försöker i alla fall.

Det känns skönt också då jag nu efter några veckor bör få grepp om dels vad jag ska göra, men också vad vi faktiskt gör, inom företaget. Det är en verksamhet som jag inte ens visste fanns. Jag håller fortfarande på att lära känna mina kollegor och jag tror jag är på god väg där. Men jag måste lära mig att inte gå för långt, att inte ‘over-do it’.

Förra veckan blev jag kontaktad av en av mina förra chefer som hade hand om omställningsprogrammet jag deltog i. Han frågade om jag ville skriva en personlig betraktelse om min tid hos dem och min tid som arbetssökande. Jag sade att jag gärna ställde upp på det (om inte annars så för att jag som bekant gillar att synas) och på kvällen skickade jag honom min bok så att han skulle få en uppfattning om hur jag faktiskt hade upplevt det och hur texten jag lovat skriva skulle kunna bli.

Typ 500 ord ska sammanfatta mina 8 månader som aktivt arbetssökande. Utmaning.

Lägger upp den här (?) när den är klar.